Translate

To all my non-swedish blogreaders.
I'm sorry google translate doesn't work at the moment. I'm writing on a keybord that doesn't have all swedish letter, therefor it can not translate it properly.
I am very sorry!

Simple lifes goes complicated

Eftersom jag for ett tag sedan slutat att resa med amerikanen kan jag inte heller numera anvanda hans smarta ipad.

Istallet har jag suttit och skrivit vid byns enda internet cafe. Eftersom vi bara har elektrositet har om kvallen ar det ganske sa dyrt. Jag behover alltsa nagot eget. Sa jag kan sitta och skriva vid sjon och inte vid en hogljud generator och med byn alla ungar kickande over axeln pa vad jag gor.

Egentligen diggar jag min livstil jag har nu. Soluppgangen varje morgon, bada i sjon, lara ut engelska och klappa kattungar, men jag vill kunna skriva, jag alskar ju att skriva!
Lite teknologi till mig simpla liv hade varit trevligt tror jag!

Vad ska man kopa undrar jag?

Jag vill ha nagot litet, typ 13inch skarm, nagot latt, typ 1+ kg, och nagot billigt. Den maste kunna tala att man reser. Tangentbordet ar viktigt, jag ska mest anvanda den till att skriva pa. Det hade ocksa varit bra om jag kunde redigera fotografier och se pa en och annan film.

Vad jag inte vill ha ar touch screem. Jag behover inte sarsillt mycket minne heller.

Finns det nagon i varlden som kanske har nagot tips? Svenska bokstaver pa tangentbordet hade ju dessutom varit mysigt, kanske man fixa det pa nagot viss?

Ingen dator ingen blogg, sa hjalp mig nu!!

Gilla mig!

Vill du se nar jag skriver ett nytt inlagg i ditt nyhetsflode pa facebook? Om det kan jag nu ge den goda nyheten att det ar alldeles fullt mojligt!

Klicka bara pa lanken nedan. Ar du inloggade pa facebook redan ar det bara att trycka pa gilla. ..ja det var allt, latt som en platt.

Ajabaja Erika on Facebook

Varfor?

Varfor fragar vi oss sjalva inte varfor vi gor saker?

Varfor sager jag till dig att halla kaften nar du sager att jag ser ut som spindelkvinna i mina hariga ben? Varfor lat jag dig gora mig ledsen nar du domde mig for vem jag ar?

Varfor fragade jag istallet inte, varfor tycker du inte om mina har? Du har har pa dina sa vad far dig att tro att jag ar sa annuerlunda? Varfor trodde du, man, 45ar, att du hade ratten att saga till mig, kvinna 23, hur mina ben borde se ut?

Nar borjade mannen ha ratten till att kommentera kvinnors kroppar, nar och hur larde jag mig det?

Varfor accepterar jag det, eller varfor gor jag inte det?

Varfor sager jag inte till nar nagon pratar over ett barn? Varfor fragar jag inte den vuxna varfor hen tror att deras asikt ar viktigare? Varfor sager jag inte "jag lyssnade pa denna personen nu, du far vanta pa din tur?"

Varfor lyssnar inte foraldrar pa nar barn grater? Hur kan de inte forsta att grat ar ett barns sista utvag till att beratta hur de kanner? Jag jag vill inte ga till dagis, jag vill darfor inte kla pa mig. Lamna mig inte har, for jag trivs inte. 

Varfor maste foraldrar jobba sa mycket, vem har bestamt det?

Fraga dig sjalv varfor du fortfarande laser denna artikeln? Kan det vara sa att jag sager jag nagot som du tycker later intressant? Sager jag nagot som du ocksa funderat over?

Skriv en kommentar, lat oss borja prata om detta, lat oss ga ihop for att disskutera viktiga fragor!

Hur ser vart sammhalle ut nu? Vad tycker jag inte om? Vad vill jag andra pa? Varfor? Vart ar vi pa vag? Vad kan vi gora?

Jag tycker sjalv att det suger att jag har en preminarmenister som tror att jag vill ha mer pengar over i planboken varje manad. Jag tycker det ar battre att se fler larare i skolan, mindre hemlosa pa gatan och fler aktiva ungdomar, jag bryr mig inte om jag har fler prylar i mitt vardagsrum!

Varfor vill jag ha forst en telefon som tar kort, sen en kamera, och en surfplatta, en dator och en webcamera? Vem har fatt mig att tro att maten smakar battre om jag har fotograferat den forst?

Haller du med mig? Vagar du svara mig? Har du en rost? Ar du modig nog att lasa en text och skriva nagot du verkligen menar? Om inte, varfor? Vems rost hors? Vems asiker ar var norm?

Kom Igen Varlden, vakna!

Tankar i internetcafeet

Tanka i takt med sina tankar, har ni hort nagot sa dumt forut?
Ach, egentligen ar det inte sa markvardigt. Allt man behover ar mycket tid och mycket tankar. Jag har mycket tid och mycket tankar, sa har sitter jag och tanker i takt med mina tankar.

Just nu befinner jag mig pa en o mitt i sjo Toba.
Jag trivs har, jag kan tanka klart har, jag kanner mig fri.

For lite nordig SO-fakta kan jag beratta att Toba ar sydostasiens storsta sjo.

Mer att titta på!

I förgår länkade jag till en svensk intervju och idag tänkte jag rekommendera en amerikansk komedi dokumentär jag såg igår kväll. 

Nedan kan ni kolla in trailern, hela filmen hittar ni om ni  KLICKA HÄR.

Komikern Bill Mahir ifrågasätter religon och religiösa fundamentalister. Dokumentären består utav

intervjuer, ta det hela med en nypa salt och förbered dig för mycket skratt. 

Tv

Det känns lyxigt att ha internetuppkoppling som räcker hela vägen in till mitt rum. Jag klickade runt på svtplay för att se om jag kunde hitta något intressant att titta på innan sängdags. Jag hittade där en intervju med Nina Björk i programmet Min sanning som jag tyckte verkade som bra grejor.

Hon där Nina tycker jag har smarta idéer. Att våga fråga och kritisera samhället utan att riktigt ha svaren själv är inte lätt. Själv har jag svårt för att formulera sånt jag önskar att jag kunde påverka mer. Hon inspirerade (som så många gånger förut) mig så nu tänkte jag rekommendera det hela till er.

Tyvärr gick det inte att bädda in programmet så att det går att se direkt från bloggen. Ni hittar det dock enkelt genom att KLICKA HÄR. 

Bestagi

Detta är mest en kommentar till förra blogginlägget. Jag hittade både världens godaste passionsfrukter och lite ledsamt kaniner på marknaden. De där hornen på kyrkan visade sig inte bara handla om kyrkor utan prydde konstigt nog många utav stadens byggnader. 

Logiskt tänkande, typ.

Det var morgon och jag vaknade skittidigt, eftersom jag la mig ganska sent fick jag inte ihop logiken. Kroppen kändes mör efter gårdagens vulkanäventyr. Jo men visst, jag besteg en aktiv vulkan med rök från alla håll, jag vet, det var lika coolt som det låter fast mycket mycket jobbigare än jag trodde det skulle vara. Jag hatar lite hemligt fysiskt aktivitet men glömmer bort det ibland och tänker att ja, att klättra en vulkan låter spännande. (och så vet jag hur bra och nyttigt det är för kropp och sinne så jag gör det ändå, så lilla mamma oroa dig inte för mig om du nu läser detta)
Den tidiga morgonen har nu förvandlats till en sen morgon, jag har i inte mindre än fyra timmar suttit och slöläst bloggar. Det gjorde mig inspirerad och deppig allt på samma gång, logiken går inte ihop där heller och resulterade i ett konstigt humör som i sin tur leder till ett konstigt blogginlägg.
Hur som helst... jag är just nu i Bestagi, en liten stad känd för sin aktiva vulkaner och blommorna & grönsakerna som växer här.
Solen skinnet och jag tror jag ska ta och hitta mig någon form av fruktmarknad så fort jag känner att jag orkar, kanske efter frukost. Jag fick höra att det skulle finnas en ganska så rolig kyrka här också. Men horn och färgglada målningar, en indonesisk tolkning av kristendomen eller något sånt.
Jag tänkte också uppdatera de senaste veckans äventyr här på bloggen, håll utkik, nytt material poppar alltså upp någonting under dagen, så rulla neråt, jag lägger de under respektive datum.
Selmat Pagi!

Bor på översta våningen med troligtvis världens största soldäck på taket, lyxigt. ..och jag diggar utsikten med. 

Sibayak, Bestagi

Aktiva vulkaner är coola grejer. Om det inte var så fruktansvärt drygt att bestiga skulle jag nog besöka betydligt fler.

Visst ser vi små ut där på bilderna. Kan ni hitta Amerikanen och mig? (Jag är med på två bilder ;)

Banda Aceh

Det blev till att gå upp tidigt i morse. Färjan lämnade klockan åtta och det var en timmes bilfärd dit. Väntades på taxin som skulle ta mig till hamnen träffade jag Viktor. Han visade sig snart vara en trevlig finlandssvensk och lät lika mysig som mumin. Precis som jag skulle han också spendera dagen i Banda Aceh, han väntades på flyget morgonen därpå och jag på min nattbuss.

Hur som helst vi skildes åt där efter taxin eftersom vi skulle med olika båtar. Viktor hade tid att passa i Banda Aceh och jag tog det billigare alternativet tillbaka till fastlandet. Båtfärden spenderade jag istället pratades med en indonesisk webbdesigner.
Väl framme stöter jag på Viktor igen. Han hade fixat med guide och chaufför för en dagstur och undrade om jag var pepp på att hänga på. Sagt och gjorde det blev en galen dag, galen blev den mest för att vår guide var helt otroligt tokig. Aldrig för har jag träffat en snubbe med så många skämt och jag hade ont i mina kinder när jag satt där och reflekterade över min dag på nattbussen. Den kvällen somnade jag vid åtta och vaknade inte förens jag var framme i Medan.

Visst ser det modig ut, att jag sen aldrig skulle våga att köra runt i Banda Acehs galna trafik är en annan femma. 

När man aldrig vill lämna

Pulau Weh visade sig snart vara en av mina favoritplatser i världen. Det fanns många små stället att snorkla på, koraller så långt ögat kunde nå och fiskar i regnbågens alla färger.
Det är dock min sista dag idag och jag försöker njuta av det sista. Jag har sammanlagt nu varit här i åtta dagar, och en vecka här för mig själv. Amerikanen och jag bestämde oss för att resa själva ett litet tag och sedan mötas upp i Bestagi. Det kan vara skönt att få tid för sig själv ibland.

Pulau Weh

Vi tog nattbussen från Medan till Banda Aceh och sedan färjan till ön Pulau Weh. Vi checkade in i liten Bungalow vid havet. Det hade börjat skymma och det kändes kallt, jag tog på mig yllekoftan och raggsockar.
På vårt plåttak började regnet smattra högt och åskan kom stax också därpå. Jag spelade ett parti kort på i-paden och kände mig nöjd med mig själv.

Batcave

I 'the batcave' luktade det mest batbajs. Jag hade min ficklampa på huvudet och ljuset reflekterades och såg ut som glimmande diamanter i de små fladdermusögonen. Jag skämtade med Amerikanen och sa att jag var en batswede men han tyckte mest att jag hade "a bat sense of humour."

Bukit Lawang

Vi lämnade Medan samma morgon som vi kom och begav oss istället till Bukit Lawang. Bukit Lawang är en liten byn uppbyggt runt ett orangutang center och ett populärt turistmål för de som vill se vilda och halvvilda orangutanger i deras naturliga miljö ..det vill säga, inte zoo och inte cirkus utan i regnskogen.

Och såg jag några orangutanger då? ..jo men visst, lite för nära till och med. Kanske hade det något att göra med min bananfärgade väska, men hon svingande sig mellan träden och klättrade lika snabbt ner bredvid mig som jag önskade att jag kunde springa i motsatt riktning. Jag höll mig sedan på bra avstånd efter att bara varit några centimeter ifrån och såg därifrån på när någons kameraväska undersöktes och sedan försvann bort bland trädtopparna tillsammans med den härligt orangea människoapan.