BREAKDOWN

Dagarna innan mensen, vissa månader blir jag mörkrädd för mig själv.
För att ge detaljer; tänk dig mig storgråtandes till en dålig Adam Sandlerfilm. Inte nog med att det är 1999's värsta Hollywoods kliché, det är en film jag redan sett två gånger. Men det hela kändes så tragiskt, (ja hela livet faktiskt) och när hunden dog, då var det mental breakdown.
Livet som ett labilt hormonmonster är då inte lätt.

Jag hittade föresten en pratbubbsapp på AppStore, alldeles gratis, värsta! Amerikanen tyckte att jag blivit galen men jag berättade precis som det var, Detta Är Stort!!

TYSTNAD!

Hör upp, jag har hittat det vi alla innerst inne hoppas på att hitta en dag, Slutet Av Regnbågen!!

 Kemikalier ala livsfarligt typ

FRÅN SJUKSTUGAN

Lycka är att vara feberfri!
Första dagen sedan drottninginfluensan och det känns fantastiskt. Att ha ont i halsen, ont i hela kroppen faktiskt, och ha en näsa som snorar ner allt känns som verkliga bagateller!
Just nu sitter jag och äter soppa, jag har inte käkat på ett par dagar så det smakar urgott. Egentligen vet jag inte vart den kommer ifrån eller vem som gav den till mig. Det satt helt enkelt några burkar soppa på trappan utanför min dörr. Inte en endaste lapp till syntes och jag undrar vem det skulle kunna vara ifrån? Tack vackra främling, you made my day!
En annan sak som gjorde mig glad var bilder på min brorsdotter som damp ner på mejlen idag. Trots hennes futtiga sju månader verkar hon urhärlig och jag ser verkligen fram emot att träffa henne.
Ute är det en sån idyllisk höstdag utan ett endaste moln. Ni kan gissa vem som kommer att sitta på trappan idag med citron- och honungste invirad i filtar och med en bok ...oh yes, stackars sjuka jag!! Jippi!

SÅDÄR

Idag är det drottningens födelsedag, Englands drottning menar jag förstås. Min kropp bestämde sig för att ta ut glädjen i förskott och jag har legat med feber sen igårkväll. Livet känns sådär.

Jag kan inte sova mer och kroppen är alldeles för trött och mör för att lämna sängen, istället försöker jag skriva krönikor. Det är inte lätt vill jag påstå, men övning ger färdighet. Än så länge har jag fyllt två sidor med sidospår av febriga tankar från tidigare tankar man kanske kunde göra något av. Egentligen skulle jag ville få fram lite fakta och googla runt men mottagningen idag är så dålig att man mest vill slänga telefonen i väggen.
Japp, så här ligger jag fint bland utrivna anteckning och snorfyllda toapappsbollar, hipp hipp hurra liksom, grattis Bettan!

6 JUNI ...oh fan, just det!

Jag missade att det var Sveriges nationaldag ...igen. (tack mamma för påminnelsen annars hade jag fortfarande inte vetat)

Heja heja Gustav Wasa för att han blev kung skulle jag ju sjunga och baka en stor nationaltårta med flaggor i.

I mitt hem är jag och min amerikan så patriatiska för vårt moderland att vi till och med skriver nya svenska etiketter på alla våra matvaror (inget engelskt trams.) Det är inte alls så att en av oss är utlänning och försöker minnas o med konstiga prickar över uttalas ööeh på skånska.

VÄGRADE

Idag vägrade jag att gå till jobbet. När min iphone började att spela harpa (alarmet) sa min kropp "nej tack, jag är alldeles för trött." Medans Lowell gjorde sig i ordning för jobbet spenderade jag istället snozandes i sängen till Billy Holidays ljuva toner. Den planerade arbetsdagen fick nya banor. Istället för att sortera mandariner, packa dem i lådor och sätta på klistermärken tänkte jag att pyssla här hemma. Svara på alla mejl jag inte brukar ha ork att göra efter en 10 timmars arbetsdag och föra över några av mina anteckningar från mitt block till bloggen (om fingrarna inte redan dött efter allt iphoneknappande.) Sen ska jag ta och baka mig några mototskakor att frysa in och där emellan ska jag även få in en hel del tedrickande, vilken kanondag!

(så bläddra neråt, nya blogginlägg har poppat upp)

Våga vägra gröt - frukostpizzamackor med spenat

PROFIL PRESENTATION

Jag har alltså efter mer än ett års tid som bloggare äntligen fått tummen ur röven och skrivit mig en profil presentation! (jag hör applåderna)
Vad tycks? Kommentera för Fan! ..tack snälla.


Befinner mig gör jag just nu i en liten stuga mellan två citurusfarmar i Australiens Queensland, det vill säga, mitt ute i ingenstans. Där har jag och min amerikanska partner ett tillfälligt bo vi kallar hem.
Bloggar gör jag från en iphone jag lånat av en vän. Mottagningen och min teknik att skriva på en iphone är båda lite sisådär, så bloggandet är sporadiskt och just sisådär.
Bloggen är min kontakt till världen, jag startade den för vänner och familj som ständigt undrade brukade fråga om jag levde, varför jag aldrig hörde av mig och vart fan jag höll hus men har mer och mer blivit mitt hem i ett fartfyllt liv. Mitt liv innehåller en hel del galna äventyr, resande, tedrickande och reflektioner, välkommen hem till mig.

Ps. Jag är för övrigt en fantastisk person alla borde få chansen att träffa, men tills dess, är man desperat för lite Erika kontakt kan man alltid skriva ett mejl till adressen erika.hallgen@hotmail.com ds.

LEDIG MORGON

Klockan är snart sju. Jag sitter vid köksbordet och får precis plats med mitt anteckningsblock och en kopp bland all smutsig disk. Vårt hus som vanligtvis är rent har förvandlats till en svinstia. Vi har jobbat så mycket att vi inte haft tid för någonting. Min kropp gör så ont att jag knappt kan komma ur sängen och vårt kylskåp gappar deprimerande tomt. Vi har inte haft chansen att komma in till byn på två veckor och har ändå slutat de flesta dagarna efter affären stänger. Jag har börjat komma på recept som innehåller havre, vatten och mjöl, mumsmums!  Ute är det dimmigt, mulet och grått. Jag tände några levande ljus och satte igång vår lilla elektriska ugn för att få bort "rugget" i köket. Jag dricker min sista påse te, det är grönt. Allt mitt svarta guld är slut förutom två gamla påsar från i förgår som jag redan desperat återvunnit två gånger.  Idag har vi vår lediga dag och livet känns hoppfullt och mysigt. Jag tror det är julkänslor, ja allt är bakvänt här med jul och nyår på sommaren så nu helt plötsligt kom de.  Idag ska vi hinna med alla måsten vi inte hunnit göra i veckan som städa, tvätta, diska, handla och vila. Vi börjar med vilandet tycker jag, tror jag ska krypa ner i sängen hos amerikanen en stund till innan jag sätter igång med att steka frukostplättar på just havre, mjöl och vatten.  God Morgon!

YOU ARE SWEDISH, AREN'T YOU USED TO THE COLD? nej

Det har blivit så in i helvetes kallt här ute i ingenstans. De milda nätterna med öppna fönster är nu saknade. Frosten vi ser på morgonen när vi går till jobbet skvallrar om minus och jag som brukade gå i klänning barbent bara en månad sedan. Ingefäraölen i eftermiddagssolen är urbyt mot te och strumpbyxorna och raggsockarna är numera på.
Jag som brukade älska hösten har nu istället lärt mig att älska Australiens värme, oh vad jag saknar dig så!

Morgonen, vacker men ack så kall

SPEX

I morse såg vi sex kängrus på väg till jobbet. Sex, det är fler än vanligt för oftast ser vi bara två eller tre max.

På väg hem tillbaka såg vi dock inga, då var det så mörkt att vi trevade oss fram längs den lilla stigen. Däremot lyckades jag trampa kängrusbajs, livet är då allt spexigt.

BITTERFITTA

Det är så härligt att ha en jävligt bra bärbar dator och en jävligt snabb internetuppkoppling och det är inte alls som en liten iphone som ständigt går in och ur mottagning. Just nu ligger jag i min stora mjuka varma säng med en miljon kuddar och mumsar på en stor låda med lyxig glass. Jag känner mig lite som en tjock larv, fast istället för att ha tillverkat en kokong har jag rullat in mig i ett duntäcke. Jag klickar runt på min supersnabba dator och läser mängder av livsinspererande bloggar som kommer att göra mig till en bättre människa. Glasspaketet sitter stadigt på min kulmage när jag kollar in underbaraclaras senaste outfit som passar hennes former perfekt vilket gör mig så lycklig. Inte alls känner jag mig avundsjuk av vackra kök på designbloggar eller surar för att jag inte har pengar till att spendera på pekanpajer istället är jag i harmoni med världen, Gud och Moder jord.

Verkligheten.
Jag saknar min dator och internet. Det är så ofantastiskt att jag gav bort den precis innan jag lämnade Sydney. Någon dag ska jag köpa mig en ny. Martialisk javisst! Men det får bli någon annan dag fast inte i morgon. Nu sparar vi pengar till flera spännande resor och jobbar i fabrik ungefär dygnet runt ...eller inte riktig, jag passar även barn och städar hus till gamla tanter.
Lever gör vi på tomatkross, hembakat och kärlek och duntäcke och nya datorer får vara ett senare inslag i livet.
Jag tycker dock det kan vara befriande att klaga lite, lite bitterfittighet rensar alltid min avundsjuka och sådär efter en lång predikan som troligtvis får andra att vilja spy gala mår jag bättre igen.
Jag känner mig nu ganska klar och tänkte istället ta och baka mig en pizza.

OSMINKAD

Jag kan numera inte se skönheten jag brukade se i smink och förändringen de gör till ett ansikte. Istället har jag fått en fascination och beundran för omålade ögonfransar och leenden utan kladd.
Det var Irving Penns fotografier jag bläddrade igenom som gav mig ett sådant sug till att skriva ett inlägg om hur min inställning förändrats. Alla hans sminkade och tillfixade modeller var vackra men det ar fortfarande hen utan smink jag foredrar.
(jag klippte in några av Penns bilder nedan, han är en skicklig fotograf man garna kan kolla närmre på.)
Ja det var faktiskt allt jag ville säga om det.

BILDER FRÅN utanför MUNDUBBERA

ZOO

Idag känns det som jag varit på zoo. Det började som vanligt med att vi såg några få kängrus på väg till jobbet, hörde fågelkvitter, gräshopper och vandrade tillsammans med alla miljontals myror som bor i vägen. Bland mandarinträden träffade jag som vanligt små spindlar och gröna insekter ingen vet namnet på. Däremot när vi körde tillbaka i traktern för att lämna våra plockade mandariner som vi gör varje dag, stoppar Daniel (som körde) tvärt. Där rätt över vägen ligger en två meter lång orm. Nog visste jag att de fanns där men nu känns det plötsligt mer verkligt (jag vill inte bli överraskad av denna ute bland träden.) Som tur var slingrade det gröna fanskapet iväg upp i ett grapefruktsträd och vi körde vidare.
Väl hemma blev vi överraskade av några vänner som ville bjuda oss på BBQ. De bor i byn, drygt en halvtimmes bilresa iväg, och på väg till dem körde vi nästan över en sköldpadda. Vad gör du här frågade vi den, plockade upp den och släppte den vid floden.
Våra vänner har en liten valp, alldeles ursöt är vad den är, attackerar en gärna och biter med vassa små valptänder (se bild nedan.)
Efter badande och mat blir vi släppta hemma igen.
På det nattliga toabesöket är man aldrig ensam. På vår toa bor det massvis med grodor och paddor, de gör inte mig något, jag tycker rentav de är lite söta. Eller ja, kanske inte just när de bestämmer sig för att ta en simtur i toastolen.
För att avsluta dagen.. väl nerkrypta i sängen fick jag syn på en spindel storlek av min hand. Alldeles ogiftig men den fick Lowell äran att ta ut.
Så nu ska jag lägga mig (igen)
och somna sött och drömma om min dag på zoo.
godnatt!

UTANFÖR MUNDUBBURA

Hej där ute!
Just nu är klockan 19.50 och jag ligger redan i sängen halvsovandes. Vart och i vilken säng kanske ni undrar, just nu befinner jag mig ungefär 20km utanför Mundubbura. Jag bor mellan två citursgårdar mitt ute i ingenstans. Tältet är nerpackat och i stället hyr vi nu ett litet "hus" för en mindre peng. Där bor jag med min amerikan tillsammans med en hittekatt och ett gäng kaktus vi hittat ute bland apelsinerna.
Jag skulle inte kunnat vara lyckligare tro det eller ej, på dagarna plockar jag frukt och passar vår grannes barn (äntligen pengar!) och på kvällen kokar jag citronsaft, steker pannkakor, dricker te och tittar på stjärnorna.