Peace out

Konstnär okänd men konstverk klockrent! 

Skita i

Om hela världen skulle leva som en medelålders Svensson från Sverige skulle vi behöva tre jordklot läste jag i Nina Björks bok, Lyckliga i alla sina dagar.

Med detta lilla inlägg tänkte jag bara uppmana alla till att skita i höstmodets "nya" färg.


ps. den där boken kan jag för övrigt rekommendera. ds.

Modern mat

http://pixlr.com/

Några bilder från helgens äventyr.

Att komma hem och få träffa kameran min efter ett år har varit ett kärt återseende. För att resa lätt hade jag endast mobilkameran med mig så det blev inte så mycket fotograferande, därför känns det nu roligt att skapa igen. 

Återträffen med datorn delar däremot inte alls samma kärlekshistoria som kameran även om jag är lycklig att den fortfarande fungerar. Det är en tung och slö apparat jag köpte för fem år sedan innan jag flyttade till London och numera är det mesta jag vill få gjort ett långsamt arbete. Ett fotoredigeringsprogram är alltså inte att tänka på och därför är jag lycklig över att ha hittat ett bra program jag kan använda mig av online. Jag redigerar alltså just nu alla min fotografier på http://pixlr.com/ i Open Pixlr express och jag kan varmt rekommendera det hela! Det är lättanvänd och alldeles gratis, mitt hetaste tips i cybervärlden just nu!

Grått ibland

Visst kan livet kännas riktigt grått ibland. Man behöver inte alls alltid vara glad och motiverad, alla känslor finns där inom en som en kompass och det är viktigt att acceptera alla sina sinnesstämningar. Jag har lärt mig att överraska mig själv när jag känner så här, göra något oväntat så att man inte låter allt obehag ta över utan för den delen gå emot mig själv.
I morse tog jag bilen och körde till sjön. På vägen i skogen kunde jag skrika av mig och sedan gjorde jag bomben från bryggan så att vattnet gjorde riktiga vågor. Att sedan köra hem och göra en ostmacka och en kopp kanelte, sätta på en film och bäddade ner mig kändes riktigt skönt.
Jag har det allt bra jag.

Jag tittade på filmen My one and only med Renée Zellweger som huvudroll, kan verkligen rekommendera!

Minne

Jag lyssnar och med sången kommer alla minnen tillbaka.

Vi var påväg till ett tempel med en värmekälla där vi skulle spendera natten och livet kändes underbart. Indiens håliga vägar och en galen taxichaufför gjorde att vi skumpade runt där bak i bilen och allting utanför bara svischade förbi. Musiken spelades högt och håret var okontrollerbart från tvärdraget. Vi bara skrattade åt allt, så lyckliga. Alla lukter, alla intryck, alla människor som passerade... så färgglatt, så vackert, så himla vackert!  

Att plocka en kopp full

Jag är så lycklig att vinbären inte är riktigt slut än. Det betyder att jag fortfarande har lite tid på mig att plocka och njuta. De är så fantastiskt goda på morgonfilen, ja jag och katten hade en riktig lyxfrukost tillsammans. Fil, vinbär, kokos, banan, valnötter och honung är vad jag kallar smaskens!

Efter ett år!

Vet ni vad, jag är i Sverige nu!

Det är som att jag själv inte riktigt kan förstå, efter ett år i Asien är jag nu tillbaka hemma hos familjen på trygga Österlen. Det är fantastiskt fint, vackra Sverige, det är nästan som jag hade glömt!

Indien

Att älska och hata teknik kan ha sina upp och nergångar. För mig, att just nu bo i ett hus som befinner sig mitt bland molen utan rinnande vatten och samtidigt använda en iphone går liksom helt isär.

Jag har alltså bloggpause om ni undrar ;)

Medan

Jag ligger och stirrar upp i taket. Klockan är strax efter fem och morgonbönen har precis börjat.

Jag trodde inte att jag skulle hinna med att blogga under resandets gång men som vanligt är livet fullt av överraskningar.

Taket.

Då var det dags igen..

Som vanligt vill jag aldrig lämna ett ställe jag tycker om. Jag vet jag vet, jag skriver det varje gång! Men sjö Toba kommer jag tillbaka till någon gång, det vet jag helt säkert!

Jag skrattar åt mig själv, jag skapar mig alltid mig små trivsamma ställen jag tycker om att dricka te på, hundar jag tycker om att klappa på och människor jag tycker om att skratta med. Såna saker som jag tycker att livet handlar om med andra ord.

Jag ska nu bege mig ut och resa igen, denna gången säger mitt hjärta Indien och jag lyssnar såklart. Jag kallar det 'the flow of life' när man lyssnar och följer på dedära magkänslorna.
Vet du om vart du vill vara just nu?

Vi hörs snart igen hoppa jag, jag vet själv inte exakt när. Saken är den att jag ska bo i en mindre by uppe i bergen ett tag och jag vet inte riktigt hur det kommer att bli med mottagning på mobilen där.
Men ni märker ju när jag skriver något nytt, ni som gillar Ajabaja Erika på Facebook kommer ju att se i ert nyhetsflöde när något nytt uppdateras.
Så till er som än inte gjort det än, ta nu chansen att gilla mig på facebook innan du hunnit glömma bort adressen hit!

Ni får gärna också fortsätta att mejla mig med era tankar, frågeställning eller tipsa om intressanta och inspirerande länkar ni hittar, sånt det gör mig glad!

Vi hörs snart igen hoppas jag!

xx
E

Bilddagboken

Gästblogg

Det är inte bara jag som kan tänka högt, det hör jag ju nu!
Jag fick in en del intressanta frågeställningar på mejlen efter mitt inlägg Varfor? som jag nu skulle vilja dela med mig av.

Först ut är några utav Charlie Houwelingen frågor. Han skrev ihop en artikel, en vass kommentar till Medias hantering utav Stubenvillefallet. Jag tycker att den är mycket klok, en påminnelse om hur våldtäktskultur faktiskt inte får se ut.


Har du sett nyheten? ..om inte kan du få dig er en snabb sammanfattning genom att se den 6minuter långa filmen.

Det har cirkulerat ett nyhetsreportage från CNN på nätet i några veckor nu. Möjligtvis har du hört talas om det: Reportaget handlar om två tonåringar som blev dömda för váldtäkt på en tonårstjej från deras skola? I reportaget visar journalisterna klar sympati med våldtäktsmännen och påpekar att domen nu kommer att följa männen hela deras liv, och det mest hemska med hela våldtäkten var ju sáklart att deras lovande karriärer inom amerikansk fotboll numera är över.

Mycket har man sett på nyheterna, men detta når väl ändå en ny nivå? Det här är så avskyvärt att jag inte ens vet var jag ska börja!
Inte nog med uppståndelsen över brottet och förbrytarna, men nu ska man dessutom befläcka killarnas rykte med en löjlig våldtäktsrättegång? För om det är något som blir självklart i och med detta reportage och alla liknande perspektiv, så är det att sånt här gör killar, och det är inte vårt fel.

Män våldtar kvinnor, och det är bara att acceptera det. Get over it!

Det främsta offret i en våldtäkt är ju också våldtäktsmannen, för tänk vad han måste stå ut med nu när dom dumma poliserna och domaren pekar på honom och säger att "det där är en elak pojke". Vad ska vännerna säga, och familjen?

Tänk så hemskt när han ska gå på arbetsintervju och inte får sitt jobb, bara för att han händelsevis råkade våldta en tjej, som faktiskt var full när det hände! Jag menar, om du nu inte vill bli våldtagen flicka lilla, varför dricker du då alkohol i mäns sällskap? Du vet väl att män inte kan kontrollera sig själva, hur kan du då ha mage att befinna dig i vårt sällskap, FULL dessutom, och förvänta dig att dom bara ska respektera dig och din vilja? Och att sen förstöra deras liv genom att anmäla dom?
Det är helt klart att det är ett feministiskt kvinnomonster vi har att göra med här.

Men inte nog med själva rättegången och skammen som följer, utan tänk på vad dom här stackars männen fått utstå under själva våldtäkten. Det måste vara en hemsk upplevelse, en våldtäkt. Tänk dig smärtan en man måste känna när han våldför sig på en kvinna som inte vill ha honom, jag menar, tänk om kvinnan får för sig att riva honom, eller rent av bita honom? Jag vill inte tänka på vilka skrapsår han måste ha fått på knäna när han våldtar henne pá marken. Hjälplösheten han måste känna inför sitt dåd, tänk dig skriken, tårarna och den allmänna känslan av, gud så tråkigt att detta händer. Du borde inte ha druckit den där sista ölen, kvinna, och det visste du mycket väl.

Ja, jag hoppas då inte att jag råkar våldta någon. Tänk så dåligt jag hade mått. Tänk vad jag hade varit tvungen att utstå. Jag vill knappt tänka på det. Jag är så glad att såna här reportrar finns så att vi kan börja tänka annorlunda på våldtäkter och se dom riktiga offren bakom en sådan tragedi.

Och kvinnan? Ja, vi får väl hoppas att hon lär sig en läxa.

Charlie Houwelingen.

Ps. Kommentarsfältet är alltid öppet for diskussion. ds.

Min första serieteckning

Oj så roligt det gick att ha på baksidan av en flygbiljett.

Stormen

Att se när det blåser upp till storm, det är mäktigt tycker jag. När en alldeles stilla sjö blir guppig och full av liv. Molen flyttar sig fort och myggorna biter mer intensivt. Det blir kallare, vassare och djupare, man kan känna allvaret i luften. Grässtråna, löven, plastpåsarna och kvistarna är hjälplösa mot den vind som börjat blåsa upp. Det är nu hon som har makten, hon gör sig hörd med sitt donade muller och sedd när hon får hela landskapet att lysa upp. Hon kan göra precis som hon vill.