1 DECEMBER

Eftersom vi haft high speed wifi här i bungalowen har mitt internet användande gått upp med runt 200%. Jag har sett svenska nyheter, youtubeklipp i de oändliga och läst Facebook status och bloggar om hur mysigt de har det i juletider.
Att ens tänka att det snart är julafton går inte riktigt, precis som när jag bodde i Australien är julkänslorna noll. Solskenen och värmen gör det helt omöjligt att tänka att just nu är det den första december och julkalendern börjar där hemma.
Men inte deppar jag för att det inte blev en bit choklad från adventskalendern idag, hängmattehäng utan snö är verkligen inte fy skam.

    Fotografi från tiden i Australien, har egentligen inte så mycket med saken att göra.. 

SOM NYBLIVANDE 23ÅRING

Jag vill kalla det fosterställning fast det var det inte riktigt, uppkrupen var jag i alla fall i hängmattan utanför min bungalow. Klockan var inte ens sex när jag vaknade och kände mig illamående.

Vår bungalow luktade mer dött än vanligt och bakfyllan gjorde inte saker och ting bättre. Jag och Amerikanen borde egentligen ha flyttat ut efter första natten i stanken men efter en frukost bestående utav rom och cola blev vi mindre produktiva och den, vad vi tror, döda katten under vår lya, blev ett värdsligt problem.

Jag staplade ut i morgonljuset till den friska luften (som om jag var i andnöd) och ner i hängmattan. Efter att ha legat där i hängmattan ett tag bestämde jag mig för att gå på te-jakt. Två varv runt byn och jag kan konstatera för mig själv att ja, alla utan jag vet hur man sover. Jag gick hem och kröp ner i sängen bredvid den sovande Amerikanen men var snart tvungen till att söka frisk luft, tillbaka i hängmattan är jag. God Morgon Thailand!

LAOS

Jag har inte bloggat på evigheter men det betyder för all del inte att jag frodas och mår bra.
Just nu befinner jag mig i Vientiane som kommer bli sista stoppet i Laos innan jag och Amerikanen beger oss till Thailand. Jag vet att jag inte skrivit ett endaste ord om Laos men det betyder inte att det redan är dags att lämna.
Laos har varit underbart, bjudit på äventyr och minnen för livet, att försöka sitta här och skriva de allt på min iphone skulle vara rent självmord så jag sparar det till en annan gång.
kram

FÖRSTA MATFÖRGIFTNINGEN

Jag mår sådär härligt bra som man bara kan efter en matförgiftning. Det var igår jag käkade något olämpligt och efter natten och morgonens alla kräkningsförsök är jag med min feber ganska mör. 

Vi påbörjade igår vår resa mellan Luang Prabang och Vang Vieng med ett spontanstopp i i Bor Nam Oon. Jag hade läst om söta bambostugor intill en värmekälla så vi bestämde oss för att stanna en natt med rumpan i varmvatten tittades på stjärnorna med en kall öl i handen.

Vi anlände i Bor Nam Oon runt sex tiden, på vägen hit såg jag mitt livs vackraste solnedgång så jag var på bra humör. Att vyn passerade till ljudet av hysteriskt kräkande kille bak i bussen gjorde mig inget tills jag senare upptäckte att min väska varit involverad i händelsen. 

Bor Nam Oon var lika sött som på bilderna vi sett och stugorna lika små som andra resenärer varnat om. Vrålhungriga begav vi oss till restaurangen över gatan och jag käkade en måltid jag önskar aldrig hade serverats mig, resten av historien känns det som ni redan vet. 

FÖRBERED FÖR 31 OKTOBER

Mest för att på ipaden Lowell fick av sina föräldrar finns det en massa roligheter.
Egentligen hade jag inte någon avsikt att göra ett halloweenkort men.. det blev till i alla fall.

Den 31 hade vi tänkt att lämna Vietnam och ta oss över gränsen till Loas, tror inte Halloweenkostym är något att satsa på just precis då.

TÅGTANKAR

Jag är där den lilla blå pluppen på kartan nedan. Vi lämnade igår kväll Ho Chi Minh City (röd pin) och är nu på väg mot stränderna i Da Nang (lila pin).
Färdas gör vi en softsleeper first class med ac, ett mysigt tuffande tåg med ohyggligt många kackerlackor och rysligt låg temperatur.
Både jag och Lowell har legat sjuka i feber de senaste dagarna och efter en natt på ett iskallt tåg har jag nu helt nya förkylningssyntomer.
Trots sjukdom har jag än så länge haft en riktigt bra resa. Vi reser för tillfälligt med Lowells föräldrar och vi hankar på vad de vill göra i Vietnam. De är båda väldigt trevliga och bjussar oss på de mesta.
Förutom Ho Chi Minh City tog vi en tur till Siem Reap och besökte Angkor Wat. Herre Gud säger jag bara, de är ett stycke kulturarv. Eftersom det var 12h busstur upp delade vi hemresan i två delar och spenderade även ett dygn i Phonom Penh. Även här besökte vi tempel, kungens egna palats.
All tid på bussen spenderade jag med näsan mot mitt fönster. Jag behöver kanske inte ens säga att Sverige ser något annorlunda ut.

Jag skulle kunna skiva lika många tecken till men vill inte missa mer av Vietnam som passerar förbi mitt tågfönster så vi hörs snart!

PÅ VÄG

Och så kom äntligen dagen jag så länge spänt väntat på,
nu är jag påväg mot Vietnam!

GRUSVÄGSÄVENTYR

Igår cyklade jag och min vän Kristin en runda till skogen. En liten picknick bak på våra cyklar sen gav vi oss av på små grusvägsäventyr.  

Vi cyklade förbi en liten snok som låg på vägen och solade, jag stannade och beättade för hen att de nog inte var så smart att ligga just på vägen. Fast det inte är så mycket trafik måste hen vara försiktig. Vilken tur att hen förstod svenska och slingrade genast iväg så där elegan som bara snokar kan.

KREATIV, INTRESSANT, SMART, DJUP MEN LÄTTSAM, POLITISK, TREVLIG OCH SNYGG

Jag lekte lite med bloggdesignen igen. Jag tröttnade på rumpbilden och hade i tankarna på att den skulle ersättas med en av mig påklädd och framifrån. Det skulle vara enkelt, ett fotografi som visar allt jag är (eller kanske önskar att jag var.) Jag tänkte mig kreativ, intressant, smart, djup men lättsam, förstående, politisk, trevlig och snygg, enkelt var som sagt ledordet. Jag hämtar min nya externa hårddisk och pluggar i den i datorn. Efter en halvtimmes letande inser jag att nej det finns inte en sådan bild och kommer nog aldrig heller att finnas. Tror att bilden nedan sätter precis fingret på vad jag försöker att säga här.

TANKAR

Idag på facebook.
Du ställe en väldig bra tankefråga,

men självklart kan jag med mina feministglasögon ändå inte dra mig för att undra varför alla dessa religösa förebilder och martyrer bara är män?

VÄSKANS VOLYM VALDES VARSAMT

Jag packar i en väska. Jag packar upp, provar en annan väska. Jag provar kläder. Slänger de i en hög. Viker dem fint lägger de i väskan. Packar upp, slänger kläder överallt. Packar, provbär väskan lite. Gör i ordning paket till Amerikanens pappa som vi ska fira på resan, letar saker att ge bort. Packar ner paketet. Packar upp och tittar i necessären, undra om man får ha alla de sakerna i handbagaget. Läser på om flygbolagets handbagage på deras hemsida. Tittat på alternativet jag har på väskor. Provpackar lite i en väska sidan om jag måste checka in. Packa upp allt, för in det i en hörna och går där ifrån, packmotivationen tog slut.    

SOM EN BOLL

Jag kröp ihop till en boll på golvet. Det var min enda idé till hur jag skulle kunna fotografera hela mig själv med en ypperst liten mobilkamera. För hela jag skulle ju med, på bloggen ser man mest min nakna vita rumpa och jag tyckte det var dags att se ..vad ska jag kalla det, någon annan del av mig mer påklädd liksom.
Uppfatta mig inte fel jag älskar rumpbilden, ett självporträtt jag tagit själv, men i hösttider här i Sverige behövs fler bilder på och iförd raggsockar.

Hemma hos Mamma och Pappa har jag struttat runt ganska länge tycker jag, tror det är tre veckor nu! Jag har kommit tillbaka i lugnet, varvat ner här i raggsockarna. Visst tog det ett tag innan jag hittade tillbaka till rytmen som passade lantlivet men nu när jag är där känns det fantastiskt! Jag har sysslar med små projekt som att sy och laga mat. Och jag har faktiskt lämnat huset också, mest för att fika eller dricka vin med vänner, få något vaccin på sjukhuset eller göra skogspromenader.
Nej mig lider det ingen nöd på, men tre veckor till skulle eventuellt göra mig lite för avslappnad, troligtvis galen, så det är kanske rentav tur att jag har en flygbiljett bokad ut ur landet om drygt en och en halv vecka.

JUST DÄRFÖR KÖPER JAG ALDIG COSMOPOLITAN

Cosmopolitan står för allt jag inte står för.

 

bildkälla

Det handlar om mode, helst ska vi alla se ut som små kopior av varandra, de späder på kroppsideal, de ger massa tips på relationer som mest får unga tjejer osäkra, på sextips så att det är skönt för honom och de förklarar såklart vad han egentligen menar med det han säger. Pure jävla Bullshit helt enkelt!

Det känns som hela den tidningen liksom skriker var så här och gör så här eller duger du inte alls.

Jag läste precis en artikeln skriven utav Kawa Zolfagary.
Han har fokuserat på att leta reda på vilka tips Cosmo (mellan åren 2007-2009) ger till dagens unga tjejer och framförallt vad för typ av råd och könssterotyper de ger och signalerar. 

  

KLICKA HÄR för att hitta artikeln

Tycker man att klipp från 2009 inte känns uppdaterat nog kan man bara gå in på och kollar på Comopolitans egna hemsida ://www.cosmopolitan.com/ eller den svenska versionen http://cosmopolitan.se/ och där kan man se att det inte mycket hänt, tyvärr.

KUNDE INTE MOTSTÅ

Alldeles arbetsfri och inga måsten, jag kunde bara inte motstå att stanna kvar lite längre i sängen i morse. Regnet smattrade mot fönstret när jag vaknade och jag tassade ner i köket, kokade mig en kopp te bara för att sedan krypa ner tillbaka till sängen igen och avfyra några avsnitt av min favorit tvserie The Big Bang Theory.

NÅGRA GAMLA GODINGAR FRÅN SVT

Jag satt och slösurfade på SVT-play och hittade dessa två gamla klippen. Tycker ni att något har hänt sen 90-talet?

1996.
"Den kvinnligaste kvinnan är inte naken, av naturen är en kvinnas ben hårigt men ett hårigt kvinnoben kallas inte kvinnligt" 
 



1992.
"..för det skrevs bara om hur hemsk det var [...] att det var kvinnornas fel för att de krävde utbildning och satte sig själva främst"