Translate

fredag 30 november 2012

SOM NYBLIVANDE 23ÅRING





Jag vill kalla det fosterställning fast det var det inte riktigt, uppkrupen var jag i alla fall i hängmattan utanför min bungalow. Klockan var inte ens sex när jag vaknade och kände mig illamående.
Vår bungalow luktade mer dött än vanligt och bakfyllan gjorde inte saker och ting bättre. Jag och Amerikanen borde egentligen ha flyttat ut efter första natten i stanken men efter en frukost bestående utav rom och cola blev vi mindre produktiva och den, vad vi tror, döda katten under vår lya, blev ett värdsligt problem.
Jag staplade ut i morgonljuset till den friska luften (som om jag var i andnöd) och ner i hängmattan. Efter att ha legat där i hängmattan ett tag bestämde jag mig för att gå på te-jakt. Två varv runt byn och jag kan konstatera för mig själv att ja, alla utan jag vet hur man sover. Jag gick hem och kröp ner i sängen bredvid den sovande Amerikanen men var snart tvungen till att söka frisk luft, tillbaka i hängmattan är jag. God Morgon Thailand!


onsdag 21 november 2012

LAOS

Jag har inte bloggat på evigheter men det betyder för all del inte att jag frodas och mår bra.
Just nu befinner jag mig i Vientiane som kommer bli sista stoppet i Laos innan jag och Amerikanen beger oss till Thailand. Jag vet att jag inte skrivit ett endaste ord om Laos men det betyder inte att det redan är dags att lämna.
Laos har varit underbart, bjudit på äventyr och minnen för livet, att försöka sitta här och skriva de allt på min iphone skulle vara rent självmord så jag sparar det till en annan gång.
kram

söndag 11 november 2012

FÖRSTA MATFÖRGIFTNINGEN

Jag mår sådär härligt bra som man bara kan efter en matförgiftning. Det var igår jag käkade något olämpligt och efter natten och morgonens alla kräkningsförsök är jag med min feber ganska mör. 
Vi påbörjade igår vår resa mellan Luang Prabang och Vang Vieng med ett spontanstopp i i Bor Nam Oon. Jag hade läst om söta bambostugor intill en värmekälla så vi bestämde oss för att stanna en natt med rumpan i varmvatten tittades på stjärnorna med en kall öl i handen.

Vi anlände i Bor Nam Oon runt sex tiden, på vägen hit såg jag mitt livs vackraste solnedgång så jag var på bra humör. Att vyn passerade till ljudet av hysteriskt kräkande kille bak i bussen gjorde mig inget tills jag senare upptäckte att min väska varit involverad i händelsen. 

Bor Nam Oon var lika sött som på bilderna vi sett och stugorna lika små som andra resenärer varnat om. Vrålhungriga begav vi oss till restaurangen över gatan och jag käkade en måltid jag önskar aldrig hade serverats mig, resten av historien känns det som ni redan vet.