FÖRSTA MATFÖRGIFTNINGEN

Jag mår sådär härligt bra som man bara kan efter en matförgiftning. Det var igår jag käkade något olämpligt och efter natten och morgonens alla kräkningsförsök är jag med min feber ganska mör. 

Vi påbörjade igår vår resa mellan Luang Prabang och Vang Vieng med ett spontanstopp i i Bor Nam Oon. Jag hade läst om söta bambostugor intill en värmekälla så vi bestämde oss för att stanna en natt med rumpan i varmvatten tittades på stjärnorna med en kall öl i handen.

Vi anlände i Bor Nam Oon runt sex tiden, på vägen hit såg jag mitt livs vackraste solnedgång så jag var på bra humör. Att vyn passerade till ljudet av hysteriskt kräkande kille bak i bussen gjorde mig inget tills jag senare upptäckte att min väska varit involverad i händelsen. 

Bor Nam Oon var lika sött som på bilderna vi sett och stugorna lika små som andra resenärer varnat om. Vrålhungriga begav vi oss till restaurangen över gatan och jag käkade en måltid jag önskar aldrig hade serverats mig, resten av historien känns det som ni redan vet.