NIO DAGAR

Nio dagar tills jag ska lämna Mundubbura. Mandarinerna, människorna och lilla plåtlådan jag kallar hem. Det är helt enkelt dags för mig att dra, så jag skrev en dikt om Mundubbura innan jag till Sydney sen Sverige och Asien mig tar.

Dikten om Mundubbura
Där jag bor har vi små gråa groder i toavasken,
och i sesamfrönen jag hällde på mina frukostflingor, där hittade jag masken.

Solnedgången, kängrusen, naturen och lugnet är allt otroligt fantastiskt,
men kakelakorna, kylan och jobbet känns inte alltid fullt så entusiastiskt.

Fjortontimmars arbetspass, tidiga morgnar, öm rygg och trötta fötter,
jag har förvandlats till snövitdvängen trötter.

Kärlek till mina arbetskollegor från Japan, Korea och Taiwan,
att vi på knagglig engelska ändå kan förstå varan'!

Tanters golv jag skurat, ungar jag lekt med och dess trampolin jag hoppat på,
gud så fort fyra månader kan gå!

Jag har tjänat de pengar jag behövde och på samma gång haft det så bra,
fast jag vill gå känns det så svårt att säga "good bye"!