LITE BILDER OCH TEXT FRÅN MIN RESA

12/12 

Jag och Joel tar oss en munter liten morgonfika vid sexsnåret innan han kör mig till flygplatsen

Jag landade i Alice Springs och där var den endast 38c grader. Jag checkade in på ett vandrarhem med pool.  

13/12

Min första dag i öknen, efter sex timmars bussresa med ungefär tre mötande bilar fick vi syn på en vild kamel, jag hade inte ens en aning om att de fanns till.
Om ni undrar varför det är så grönt i öknen just nu beror det på att de senaste två åren har det regnat mer än de tidigare 50. 

The Olgas

Uluru eller Ayers Rock som det även kallas såg jag så klart.
Jag fick lära mig en hel del om aboriginalskultur och historier.
Klättra själva stenen var inte möjligt just den dagen men jag tror inte jag hade gjort det i alla fall.
De flesta har säkert sett bilder på solnedgången, tyvärr fick jag själv inte bevittna det eftersom det var alldeles molnigt, däremot fick jag lite champagne. 

14/12

Kings Canion var det sa vackert att jag nästan dog, eller var det för att vi vandrade i fyra timmar i värmen. Som tur av fanns det en liten naturlig sjö vi kunde doppa oss i, jag hade inte hört något om badande så för mig blev det sista halvan av vandringen utan underkläder.

På vägen hem såg vi vildhästar, herre gud så magiskt, för mig kunde det lika gärna varit enhörningar, så unikt kändes det.

15/12

Bara en liten tågresa genom öknen, 24h senare är en lång lång tid att sitta bredvid en irriterande tysk.

Soluppgången från tågfönstret

16- 19/12

 Adelaide. Staden i säg var kanske inte så spännande men jag mötes upp med några killar jag träffades i öknen några dagar innan och hade kul. En kunds vän från mitt gamla jobb hade jag sedan innan bestämt en träff med och han körde runt mig i hans lilla snäsiga sportbil och livet kändes fint.

Just här står jag och fotograferar en ödla i Botaniska trädgården och en pappa med barn kommer förbi och undrar var jag gör. Självklart fick jag en lektion i den ädla konsten ödellära.

En av dagarna hade jag bokat en tur ut par havet för att snorkla och simmar med delfiner. Klockan sex den morgonen ringer de och säger att det blåst upp till en storm så att de tyvärr måste avboka. Jag gav mig ut mot kustområder för att prova min lycka, det var endast kallt, dött och alldelses delfinfitt.

20- 21/12

Amanda kommer till stan och vi beger oss mot Great Ocean Road. Där får vi inte bara se helt unika utsikter, utan även våra första koalor! Vi blev mer eller mindre ovåldsamt anfallna av fåglar.

Vår guide bad oss hjälpa dem spela in en film reklamfilm, vi skulle helt enkelt bara filma oss själva med hans mobil på varje turiststopp vi gjorde, jag och Amandra tog slutsatsen att vi helt enkelt var lite för snygga för vårt eget bästa.  

22-29/12

Melbourne var fint men jag och Amanda säger ensligt att Sydney är helt klart mycket mycket bättre, varför envisas folk alltid med att hylla Melbourne så mycket? Vi mötes upp med Sera och Tim och andra folk vi coachsurfade hemma hos.

Vi fick till och med nästan lite snö, en av dagarna haglade det så mycket att det stod härliga till, kanske fick vi en vitare jul än Skåne?

Själva julafton firade vi i parken, det var det varmt och skönt och vi gjorde vad blonda svenskar gör som bäst, klädde av oss. Den natten blev vi odrägligt fulla, sen var min första varma julafton avklarad.

Jag tänkte att jag skulle prova min lycka i en ny stad med snorklandret och delfinsimmningen, Amanda blev även pepp när jag berättade och vi gav oss hoppfulla ut på öppet vatten.

Efter tre timmar när vi var lagom blöta efter att ha snorklar brevid illaluktande sälar åkte båten tillbaka till hamnen, fick vi se några delfiner? ...nej då, inte ens en endaste liten en! Där på plats, lagom sjösjuk och stelfrusen gav jag upp hoppet, nej delfinjävlar, nu är vi inte vänner någonmera.

En ekologisk community garden han jag såklart även besöka.

På spårvagnen på väg mot färjan som skulle ta oss till Talismanen fick jag min väska stulen. Bara så där. Jag ringde min mobil men fick endast till svar ett sms från tjuven som ville ha en belöning om han/hon återlämnade den. Eftersom vi var sena och var tvunga till att springa mot båten var där inte ens några tankar på detta. ..synd bara att min festival-biljett, passet och i stortsätt allt jag äger nu var borta. Polis polis potatisgris, hitta min väska please!

30-31/12

Den natten stannade vi på ett vandrarhem i Devenport innan vi satte oss på en lång bussresa mot festivalen där vi skulle spendera nyår.

Väl på festivalen kom jag inte in. Biljetten var ju borta och det fanns inga möjligeter någonstans. Där satt jag fint, ringa någon kunde jag ju inte, mobilen var ju stulen och jag befann mig mitt ute i ingestans. Men på något sätt brukar saker och ting lösa sig, en av festivalarbetarna var lite mänskligare och gudumligare än de andra så när vi blev ensamma en kort stund gav hon mig en gratisbiljett i löfte om att jag inte nämde det till en själ (nu har jag berättat för hela cibervärlden men ni kan väl behålla en hemlighet va?)

Här har ni Berut, lätt det bästa jag någonstin och hört live i hela mitt liv, jag fick lite orgasm och ville gärna gifta mig med den vackra rösten.

Festivalen i sig var bara en ändå lång härlighet av festande, musik och helt underbart umgänge. Jag möte upp med Lowell, (killen jag träffade i öknen och spenderade Adelaide med) och jag tror faktiskt vi ska resa lite mer tillsammans. 

Kolla in utsikten bakom scenen (som ni inte ser)!

Vi räknade alla ner tillsammans och sen utbrast vi i kör "Gott Nytt År!" ..och sen kom ett ufo och tog oss.

1/1

På grund av de stulna p-pillerna fick jag mens kl 6 på morgonen när vi höll på att vänta på bussen till det väldigt tidiga men billiga flyget vi behövde vara på. ”så blev det jul i trosan också” sa jag och Amanda klottrade ner ännu ett citat utav mig på sin lilla i-phone innan vi åkte hem till Sydney.