BECKMÖRKT

Jag har precis kommit hem från en joggingrunda i parken. Jag gav mig iväg alldeles för sent och det var redan mörkt ute när jag började. Väl framme i parken var det verkligen beckmörkt och den första tanken som slog mig var ”ska jag verkligen våga springa, tänk om det är någon där ute”. Både rånare och våldtäktsmän far genom mitt huvud innan jag han stoppa mig själv. Herre gud är det bara jag eller är det fler som tänker som jag? Jag bestämde mig för att trotsa dessa dumheter och begav mig ut i parken ändå och där ute träffade jag faktiskt några fler som var ute på en sen kvällsjogging och tro det eller ej men jag såg faktiskt bara män.

Jag som vanligtvis brukar springa två varv i denna lilla park bestämde mig för att bara göra ett och jag har en känsla av att det varvet sprang jag snabbare än jag någon gång tidigare gjort (kanske rentav ett träningstips.)

Jag som alltid har gått själv hem om natten (jobbade exempelvis som bartender i London) och har aldrig mött någon som gjort ett endaste försök till våld men ändå är det något jag har i åtanke. Är det någon som känner igen sig?